Lite trist...

Mörkt och grått, kallt och rått ute. Det är inte en inspirerande årstid just nu. Mys med ljus, god mat och umgänge kan ju lätta upp en del men om man liksom inte mår så bra i sig själv så hjälper inte detta... Livet är inte lätt, det ska ingen inbilla sig men det kan ju vara enklare än svårast s.a.s. Pusselbitarna blir ibland alldeles för svåra att få ihop och då blir bilden aldrig tydlig.

Nu känner jag att jag har för mycket som är jobbigt omkring mig. Det går att stuva undan allt som är tufft och svårt länge men inte för alltid. Jag hade placerat det under en lucka, förseglat den med ett starkt hänglås och barrikaderat luckan. Nu är tiden inne för att bearbeta saker och ting och det är jobbigt, rent ut sagt för jävligt. Det är bara till att kasta sig in i elden och slicka såren efteråt liksom.

Det känns precis som om jag ofta är clownen som skrattar utåt men gråter inombords. Fasaden är polerad, leendet sitter i mungipan och tårarna bränner bakom ögonlocken när någon frågar hur det är och visar omtanke på riktigt och inte bara av ren artighet. Tyck för allt i världen inte synd om mig! Det är inte det jag är ute efter. Jag behöver bara lyfta på locket, ventilera lite grann och som sagt, slicka såren emellanåt.

Svåra saker händer oss alla då och då och en del drabbas hårdare än andra. Jag tillhör inte dem. Jag är så tacksam över allt fint jag har i mitt liv. Jag försöker bara hitta min inre glöd igen, min "fighting spirit", så att jag kan ta tag i det som just nu tynger mitt sinne. Så, om inte leendet sitter där, om inte lystern i ögonen finns där, om stegen inte är energiska och idéerna inte lika skarpsinniga som de kan vara, ta mig som jag är! Jag kommer igen! Jag ska bara bryta ihop först istället för att bita ihop.

Lydnadsträning!

Här sitter jag och njuter av att vara tillbaka :). Tillbaka i tanken om att en dag kunna tävla i lydnad med min älskade hund. Ja, jag har inte varit så sugen på just detta under det senaste året kan man väl egentligen säga men nu börjar motivationen komma tillbaka litegrann faktiskt och det känns fint. Nu får vi se om jag orkar hålla i detta när vardagspusslet ska läggas och kvällarna blir mörka och soffan kallar. Det är inte säkert men jag ska försöka.

I helgen var jag på kurs för Heléne Lindström. Jag måste säga att jag verkligen gillar hennes tänk som instruktör. Hon peppade oss, fokuserade på det som vi gjorde bra, så att vi kunde göra mer av det, samtidigt som vi fick konkreta tips och tankar om det som vi behövde förbättra. Mycket givande och inspirerande. Jag hade som vanligt med mig min lilla bok, där jag antecknar och vid några tillfällen fastnade blicken på tidigare anteckningar från andra kurser/utbildningar som jag har varit på. Det som är intressant och som slog mig var att jag redan på Yrans tid (min andra collie som tyvärr fick flytta ifrån oss p.g.a. att hon inte gillar min son Alvin) hade rätt så bra koll på det här med belöningsträning och kedjor m.m. Jag shapade inte så mycket men jag hade redan då börjat nosa på tänket liksom. Jag har egentligen hört nästan samma saker hur många gånger som helst men jag tycker att det är lika kul och intressant varje gång :). Jag måste säga att ofta är det inte själva metoden som är ny för mig numera, det är istället infallsvinkeln eller sättet att använda den på i en viss situation. Det känns faktiskt som om jag har kommit en bit på väg i mitt sätt att träna hund. Det är som Heléne sa, många är jätteduktiga på att träna sina hundar men det är inte lika många som kan få ihop helheten och prestera på tävling och det är väl någonstans där som det brister för mig. Jag har aldrig riktigt hittat rätt där och på senare år har det INTE varit prio i mitt liv heller för den delen.

Om jag lägger lite mer tid och energi på just den delen i hundträningen nu, att få allt att funka på tävling, så kanske vi kan nå lite mer framgång och då kanske det också blir roligare att tävla. För mitt problem under de senaste åren har varit avsaknaden av motivation till att tävla och det har i sin tur medfört att jag inte är särskilt sugen på att träna heller... Jag är nu inte en sådan som kan hålla på och pyssla och dona med olika moment och trix utan någon tydlig målsättning med det och då har tävling alltid varit det självklara målet. När jag då tappar sugen på att tävla, vad finns det då för drivkraft?!

Visst är det kul att arbeta med sin hund och inlärning är ju det jag brinner för, jag jobbar ju med det till och med ;) men målsättningen med det måste vara tydlig för att jag ska lägga ner all den tid som krävs för att nå någon form av resultat.

Många tankar och funderingar just nu, om hundträningens vara eller icke vara men jag ska nog komma fram till vad jag vill såsmåningom. En sak är säker, jag kommer att behöva träna mer regelbundet om jag ska satsa på att tävla i lydnad. Det är där jag tror att träningskompisarna kommer in. Har i stort sett alltid haft duktiga träningskompisar omkring mig och det gör så himla mycket. Jag gillar att hjälpa och inspirera andra samtidigt som jag behöver detsamma av dem jag tränar med. Det är i själva mötet med andra som vi lär sa Vygotskij redan på sin tid och det tror jag helt och fullt på.

Over and out!

Elda och jag tränar på vänstersvängar, som är vår lilla akilleshäl :). Tack Åsa Jakobsson (Kelpiestuds) för fotot!

Tack Åsa Jakobsson (Kelpiestuds) för fotot! Visst är hon vacker, min älskade hund!

Fullt fokus!

/C

Ljuva sommarlov.

Här sitter jag och funderar. Jobbångesten har gripit tag i mig och jag känner mig lite lätt oroad och stressad inför jobbstarten på tisdag. Tanken på att behöva dela min tid med jobbet och stressa hem för att hämta Alvin varje dag, att behöva gå upp halv fem på morgonen för att hinna gå ut med Elda i mörker, regn och blåst tilltalar mig absolut inte. Pendling. Inte kul. Fast å andra sidan så ska det bli kul att träffa mina kollegor och alla goa ungar :). Och det ska bli kul att få undervisa, såklart.

Sommaren har varit fin. Inte vädermässigt men väl umgängesmässigt och mysfaktorn har varit rättså hög. Jag har verkligen tagit tillfället i akt att umgås med min fantastiska son, min övriga familj samt mina vänner och det är jag såå glad över. En tripp till Österlen med ett härligt gäng med tjejer har jag också hunnit med, det var jättemysigt verkligen. Många skratt och flera hundralappar senare var vi hemma igen med bilen fullastad... Detta vill jag göra om!

Jag och Elda har också kommit igång med vår lydnadsträning igen. Vi har börjat träna både själv lite då och då och tillsammans med andra. Det känns bra. Hon har mognat men behåller sin arbetsvilja och sin glöd och det gläder mig. Jag är lite ringrostig och saknar en del av min vanliga timing men det är bara att damma av den så finns den där, det vet jag. I höst ska vi vara med på en lydnadssatsning för en duktig instruktör, denna utbildning löper även över våren och det ska blir väldigt spännande. mental träning kommer nog även att vara en del av den här utbildningen som jag har förstått det och det ska bli riktigt kul. Jag behöver lära mig att hantera min prestationsångest och att bli bättre på att klara av stresspåslag. Jag bli alldeles för lätt blockerad när det är mycket jag behöver klara av. Då kommer jag inte till  min rätt och mina tankar bli snäva och negativa... Detta gäller både i arbetet och i hundträningen. När jag börjar tänka tävling så kan det bli så att jag tapar min kreativitet och mitt "outside the box" tänk, som jag annars har så lätt för.

Ja, när nu ska vi käka lunch så nu är det färdigskrivet :).

KRAM,
C