Smör i hjärnan. Så känns det just nu. Jag är så ofantligt trött och det känns som om hjärnan är full med skit, skit som gör att allt det fina, underbara, glada och kreativa inte får plats.
Jag gnäller inte, jag bara konstaterar att så är fallet. Jag struntar i om det låter negativt, om jag låter bitter eller om jag inte är ett dugg inspirerande just nu. Jag bara är. Jag orkar inget annat för tillfället. Den berömda bägaren har verkligen runnit över. Sjukskriven. Herregud! Jag som aldrig har varit hemma mer än en vecka från jobb...Men vad gör man när energin är helt slut och sinnet är så tungt så tungt?
Allt sammantaget har bara blivit alldeles för mycket. Har under flera år haft en tuff situation i livet och redan i höstas fick jag diagnosen utmattningssyndrom. Jag har, sedan dess, kört på och jobbat heltid, pendlat, varit mamma, matte och sambo. När Elda skadade sig i början av januari så blev det ytterligare en syssla och ett orosmoment att lägga till i listan över "to do". I veckan fick jag besked på att hon har resistenta bakterier i sitt skavsår. Nu säger min kropp och själ ifrån. Ibland känns det som om jag bara är en skärva av mitt forna jag. Var är glädjen, var är glöden, var är den tokiga energi som jag brukar ha? Ni som har känt mig länge vet vad jag pratar om. Ni som inte har känt mig så länge, ni har inte sett mitt rätta jag, en Camilla i sin fulla potential. Jag brukar vara en idéspruta, sprallig och energisk och inte vara rädd för utmaningar. Nu är det precis tvärtom. Mitt mål är att hämta tillbaka kraften, att läka inombords och hitta ut.
Varför skriver hon om detta och öppnar sig på detta sätt? Så tänker nog många. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Jag skriver i terapeutiskt syfte. Jag mår lite, lite bättre av att få "skriva av mig". Att skriva utan mottagare ligger inte för mig. Punkt.
KRAM,
C
