I elvisparnas hemland.

Elvispar. De ska bara finnas och fungera, precis som strykbrädor, strykjärn, golvmoppar, dammsugare och annat "fanstyg" som vi behöver för att ro runt vår vardag :). Igår skulle det vispas grädde i det bosarpska residentet. Det visade sig att vår "vips" inte var helt till belåtenhet, det hände i stort sett ingenting med den stackars grädden. Då dök en liten filosofisk tanke upp i mitt huvud, elvispar dem byter man inte ut i första taget. De har man tills dem DÖR! Sedan, när de en dag efter 100 år lägger av, då fattar man verkligen ingenting. Man tittar liksom förvånat på den lilla mickapären och suckar samtidigt som man konstaterar att döden har anlänt.

Någon som absolut inte är död utan i allra högsta grad levande :) är min lilla galenpanna till hund, Yran. För er som inte vet det så är hon en liten, söt, collietjej med stora (alldeles för stora skulle en utställningsdomare säga) mörka rådjursögon och öron som står rakt upp. Collieöron ska tippa, det är extremt viktigt. Jag tror egentligen att en del colliefantaster är övertygade om att hundstackarna dör om inte öronen har en snygg tipp... Ja herregud, vart är vi på väg i den här världen?

Yran har i alla fall en allt annat än ljuv uppsyn när hon ska försöka vakta vår lille son Alvin mot allsköns odjur  som kan dyka upp både här och där. Idag var det ett stackars bi (eller en geting, kan inte riktigt se skillnad på dem alltid) som föll offer för hennes beskyddarinstinkt. Vi sitter i vardagsrummet och hör hur hon far omkring och skäller och verkar allmänt upprörd över något. Vi tar ingen större notis om detta eftersom hon är en livlig och företagsam dam som alltid har något för sig. Till slut går i alla fall husse i huset och ser efter vad hon håller på med. Då visar det sig att Yran har fullt fokus på ett litet flygfä i fönsterkarmen. Hon står med båda framtassarna uppe i fönsterkarmen och verkar högst förgrymmad över det lilla biets förehavanden. Yran har aldrig förr brytt sig om att jaga bin kan jag säga. Vi är övertygade om att hon gjorde det för att skydda lilleman. Hon försöker skydda honom från våra katter också nämligen... När han ligger i vagnen ute på altanen så ligger Yran väldigt ofta precis bredvid och vägrar följa med in. Hon måste helt enkelt ha kontroll på situationen. Otroligt vilka stora uppgifter en liten hund kan ta på sig utan att man har lärt den det. Hon är så klok, min lilla Yran!