TRÖTTT!!!!!!!

Nu kommer det att bli en klagovisa. Jag är helt slut just nu. Känner mig milt deprimerad på kuppen och det är inte likt mig alls. Jag har ingen energireserv alls att ta av och mitt tålamod är ungefär lika stort som en flugas... Ok, jag vet att detta är vanligt och att många småbarnsföräldrar har det så här i flera år men för mig räcker det med 3 månader. Jag har inte sovit en hel natt sedan lillkillen anlände. Två timmar i stöten max. Jag är helt övertygad om att man åldras 10 år med varje barn :(. Sömnbrist är ju en välkänd tortyrmetod.

Jag har dessutom råkat ut för smått sinande bröst och det tror jag beror delvis på att jag är så slutkörd. Katastroftänket är nära kan jag säga när lillen bara vill käka men det inte kommer mer än några droppar... Så blir det utfyllnad med modersmjölksersättning igen. Jag vet itne hur många flaskor med ersättning vi har fått slänga eftersom han lyckas få igång mjölktillförseln ändå till slut allt som oftast. Arg blir han och det hörs...

Som om inte detta var nog så har vi bara en bil just nu. Vi har sålt den ena för att, förhoppningsvis, kunna skaffa en större bil såsmåningom. Så idag ska jag ta bussen in till stan. Det är ju tur att det går bussar här ute i alla fall. Man är bortskämd, jag vet, men jag känner mig så låst. Instängd liksom. Jag vill kunna åka till skogen eller till någon kompis när jag känner för det. Annars blir det baaaara "ta hand om lilleman" hela dagen alltid liksom.

Ja, ja, det blir väl bättre med allt men nu är det lite tufft. Hoppas att jag inte har smittat ner någon med mina svarta tankar... Kram på er som läser! Skriv gärna en kommentar, då skulle jag nog bli på lite bättre humör :).