Det var längesedan jag skrev här men nu kände jag att jag bara måste få skriva av mig litegrann. En känsla av "småolust" genomfar mig i detta nu. Känner mig smått vemodig och lite sorgsen och orolig just nu. Kan inte riktigt sätta fingret på allt som det beror på men en del är jag väldigt medveten om... Är orolig för framtiden. Vår framtid. Kommer vi att stå rycken tillsammans, kommer vi att vara den trygga förening som jag önskar och vill? Ibland känns det nästan övermäktigt och jag tvivlar på mina val i livet... Nu är ansvaret stort och jag har inte bara mig själv och mina djur att tänka på, jag har även lille Alvin som är en sådan underbar del av mitt liv :). Jag är nog mer orolig överhuvudtaget nu sedan A kom. Jag vill ju hans allra bästa! Jag är inte orolig för att han ska klara sig väl i livet, det kommer han med all säkerhet att göra. Den lille killen är såpass kavat och levnadsglad att han nog kommer att hitta lösningar på det mesta i livet.
Det enda jag vill ha är ro och frid, en känsla av harmoni och trygghet. Så skönt att inte behöva oroa sig för att plötsliga känsloutbrott ska dyka upp som en blixt från klar himmel. Jag vill kunna vakna varje dag med en trygg förvissning om att allt ordnar sig och att vi kan ta oss över alla hinder som dyker upp tillsammans och gärna med ett litet snett leende i mungipan ;). Det finns så många möjligheter i livet, de är oftast större än problemen faktiskt, det gäller bara att lyfta blicken en aning. Alla problem eller utmaningar har lösningar, det svåra kan vara att hitta dem men det gör man, om man bara inte ger upp. Detta är min livsfilosofi och övertygelse och jag önskar så att dem jag lever med kan dela den till fullo.
Ja, vet inte om det här hjälpte men jag får väl hoppas att molnen skingras kring mitt hjärta snart.
KRAM,
C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar