Trött men rätt nöjd.

Idag är det en bra söndag. Den bästa söndagen på riktigt länge. Varför det, kanske någon undrar. Jo, helt enkelt för att den har varit lugn och skön utan några större "incidenter" här hemma. Jag blev visserligen väckt 05.30 av lilleman men efter att ha placerat honom i min säng vid sidan av mig somnade vi båda om till 06.30 då sprattlet i benen blev för stort på honom. Vaddå sova när man kan kryyypa, tycktes han säga med sin pigga blick. Jag var helt slut. Hade blivit väckt av gnäll och gråt typ fem gånger under natten så mina ögonlock kändes tyngre än vanligt vid den här tiden på dygnet. Men men, bara till att stiga upp (läs hasa sig upp...) och låta lillkillen få rasta av sig lite. Jag vet inte varför han är så orolig på nätterna nu. Detta har pågått i en vecka ungefär, alltsedan jag bestämde mig för att plocka bort nattmålet. Fast han är nog inte så särskilt hungrig, tror mer det handlar om rutiner och att maten lugnar honom och skänker lite trygghet så att han somnar om. ag försöker med nappen och att sitta och gunga med honom i famnen ett tag nu när det är som värst.

Igår var Petra här och hälsade på. Vi passade på att träna lite lydnad. Ja, jag kunde ju inte köra så mycket men jag har några moment som går att göra stillastående (på ett ben, ha ha). Fjärrdirigeringen är ett sådant. Vet inte vad jag ska säga om den. Det är ett lite förrädiskt moment som man faktiskt gärna underskattar om den väl har börjat fungera. Elda har inte haft några problem med den men nu är det lite si och så med intensiteten i rörelserna samt så lyfter hon på rumpan när hon ska lägga sig ibland. Fel teknik, jag vet men jag trodde i min enfald att vi inte hade några problem med det...hm. Bara att fortsätta nöta. Rutan börjar se riktigt bra ut, fin fart och placerar sig rätt 9 av 10 gånger. Nu har vi lagt på kommando och vi kör med targeten de flesta gångerna. Apporteringen är ok, hon har ett fantastiskt gripande den här tösen! Smack säger det bara och ibland med ett litet morr också ;), när hon griper apportbocken bestämt med hela munnen. Härligt att se en collie med ett sådant gripande! Farten tillbaka behöver vi fortfarande jobba på, jag är ju livrädd för att få in ett sämre tempo så jag har "falkögon" när det gäller det. Elda är så mysig att jobba med. Hon ser ut som om hon ska somna när det inte är hennes tur för att sedan, när jag signalerar att det är dags, komma med svansen viftande och ögon som lyser av förväntan och säger "Yes!". Det är underbart med en sådan på och av knapp. Jag är visserligen helt övertygad om att mitt träningssätt med mycket frishaping och väl genomtänkta belöningar har gjort att hon är mer aktiv än vad hon skulle ha varit om jag hade använt mig av mer hjälpbaserad inlärning. Hon är ju ingen superlivlig hund men hennes styrka ligger i förmågan att kunna koncentrera sig och lägga energin på rätt saker. Många tror att det är hundar som "är på tå" hela tiden som är de ultimata lydnadshundarna men det finns många andra egenskaper som är så himla viktiga för att man ska få fram en bra lydnadshund.

Imorgon kommer Anna och Wilgott, våra goa "BB-kompisar" :). Vi knöt speciella band där på BB och det är alltid lika mysigt att träffas och snacka och låta våra små busar umgås ;).

KRAM,
C

Elda har fullt fokus mot kameran :).

Alvin är i tryggt förvar hos Yran och Elda. Mina tre älsklingar!

Det är härligt att vara utomhus!

Yran blir skitsur på Elda för att hon drar ifrån henne och "tjyvnyper" henne i farten :).