Hundträning!

Jaha, måndag igen. Herregud vad tiden far iväg! Idag har det varit segt värre för en trött mamma... A körde hårt med mig i natt ;). Först blev jag väckt av att Yran (min äldsta hund) stod och gnydde vid dörren och behövde gå ut :(. När jag väl hade installerat mig i sängen igen och precis börjat slumra in så var det dags för nästa terrorist att göra entré... Alvin vaknar och är jätteorolig, han bara vägrar somna om. Jag tar över honom i vår säng och undrar sömndrucket vad det är för fel. I över en timme ligger han och gnäller, vänder och vrider sig och är helt omöjlig att få att somna. Då plötsligt fattar jag, han är hungrig. Waoo, vilken Einstein jag är! I åtta månader har vi hållit på så här, samma tider varje natt så vill han ha käk, ändå tog det en timme innan jag fattade i natt, hm... Snacka om vad sömnbrist gör med hjärnan!

I helgen gav jag mig den på att jag skulle ut i skogen och lägga spår till vovvarna. Sagt och gjort, jag och lilla A packade in oss i bilen (nåväl jag packade in oss i bilen om vi nu ska vara petiga) och for till skogs. Så knatade jag iväg med en sovande lillkille i vagnen för att lägga spår. Bestämde mig för att jag nog kunde ställa vagnen på stigen så att jag såg honom hela tiden medans jag gick ut spåret... När jag närmar mig slutet på spåret så ser jag till min förfäran två pensionärer som står hängandes över vagnen. "Jag är här, jag har koll på honom!" vrålar jag medans jag vilt viftande med armarna älgar fram mot vagnen. De stackars båda pensionärerna försvinner hastigt medans de nickar åt mitt håll. De måste ha undrat vad det var för en människa som lämnar sin unge på stigen sådär, hm... Jo, det är bara en lite lagom desperat hundmänniska som vägra ge upp tron på att kunna träna hund, trots att hon har en liten kille som kräver uppmärksamhet 110 % av dygnets alla timmar. Ja, ja, det var i alla fall för sent för min del för i samma veva som jag vrålade så vaknade Alvin :(. Jag gick en kort promenad med gänget i hopp om att han skulle somna igen men ack nä. Det var bara att trava iväg med första hunden och bärselen i högsta hugg. Väl framme vid spåret gömde jag vagnen bakom en buske, tog på Elda spårsele och lina och satte ner en vilt protesterande Alvin i bärselen. Så knatade jag runt spåret efter en sådär lite lagom motiverad Elda, med 10 kilo extra på magen. Åh, vad jag saknar söket!!! Elda tycker inte att spår är lika kul och inte jag heller. Hon är en naturbegåvning i söket men i spår, där är det inte samma gnista. Vi kom i alla fall runt med alla föremålen hittade :). Sedan var det bara att upprepa hela proceduren en gång till, den här gången med lilla Yran. Hon älskar verkligen att spåra och är en naturbegåvning på det helt enkelt. Gissa om jag var lite trött efter dessa turer! Jag som inte har gått långpromenader på flera månader... Det var ganska svettigt att ha med lilleman i spårskogen, i alla fall nu när jag var själv med honom. Jag vet faktiskt inte om jag gör om det om jag ska vara ärlig...

Lydnadsträningen är det enklare med på så vis att Alvin bara älskar att titta på när vi tränar :). Han sitter och garvar i sin stol på första parkett när Elda glatt visar upp allt hon kan. Underbart! Idag fångade jag en kort stund mellan varven och klickade henne lite för sitt och ligg på avstånd samt target och fotposition. Hon var på G. Vi hade ingen "riktig" target så vi tog ett grytunderlägg, man tager vad man haver som Kajsa Varg en gång sa ;). Nu kan hon utföra skiftena sitt och ligg på ett par meters avstånd även om jag sitter på knä. Tyckte det skulle vara en kul utmaning att få henne att göra det jag ber om oavsett om jag sitter, står eller t.o.m. ligger och det funkar :).

Nä, nu är det godnatt som gäller!

KRAM,
C