Oj, oj ,oj, så mycket engagemang och så många fina människor det finns! Jag är tacksam. Mitt i allt det mörka finns det trots allt en liten ljusglimt. Man vet att det finns goda människor kvar i världen. TACK till alla er som har hört av sig!
Nu har jag bestämt mig. Min lilla ögonsten ska få flytta till Marie-Louise och Hasse (och Johanna :)) i Örebro. När Marie-Louise ringde mig igår så satt jag på ett Café i stan och fikade med svärmor och min lille son. Tårarna forsade när jag förstod att Yran faktiskt skulle få bo hos dem. Många blickar från omgivande gäster fick jag givetvis men det var precis som om den värsta spänningen släppte och därför så kunde jag inte hejda tårarna. Oh my god! Jag har alltid varit känslomänniska men detta tar priset. Tänk att man kan älska ett djur så högt. Denna lilla galenpanna till hund har mitt hjärta som i en liten ask och jag vill inte ha tillbaka det.
Hon kommer att få det så himla bra hos ML och Hasse och jag är glad och tacksam för att de vill ta hand om Yran åt mig men det är jobbigt, gud så jobbigt det är. Jag trodde att det skulle vara lättare när man vet att hon får det bra men det är tufft. Jag har börjat acceptera faktum nu och jag jobbar hårt med mig själv för att inte bara hemfalla åt negativa tankar om hur mycket jag kommer att sakna henne.
Yran är en väldigt speciell dam. Hon kommer givetvis alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Man skulle kunna beskriva hennes personlighet ungefär så här: halvgalen, busig, vild, yr, lite smått impulsiv, envis, livlig, uppfordrande. Hon har en stor integritet och mycket av det vi har hittat på tillsammans har varit på hennes villkor... Snart kan jag nog se tillbaka på vårt liv tillsammans och minnas alla galna, roliga stunder vi har haft och då ska jag berätta om några av dem här. Just nu är jag bara såå utmattad och ganska tung till sinnes.
KRAM och gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar