Här sitter jag nu och försöker samla mina tankar. Sedan en vecka tillbaka har det hänt så mycket. Förra tisdagen (tror jag det var) skrev jag i bloggen om att jag måste hitta en lösning för vår äldsta hund Yran eftersom hon inte accepterar Alvin. Detta fick en ände med förskräckelse när Marie-Louise, en god vän som jag har känt lika länge som jag har haft Yran, erbjöd sig att ta hand om Yran. I söndags flyttade hon hem till Marie-Louise och Hasse samt Rex, som är en mycket trevlig och snäll collieherre i samma ålder som Yran. De bor en bra bit uppåt landet så det kommer inte att bli att vi träffar Yran så ofta (och det kanske är lika bra det) men vi vet i alla fall att hon har det jättebra. Jag har redan fått flera rapporter om att hon finner sig väl tillrätta i sitt nya hem. Hundar har ju ingen tidsuppfattning så hon tror säkert att hon bara har blivit bortlämnad tillfälligt men vad spelar det för roll? Huvudsaken är ju att hon mår bra och är lycklig.
Vi här hemma är det däremot sämre med :(. När jag kom hem på söndagkvällen efter att ha tagit farväl av min älskade vän så väntade en gråtande husse på mig. Jag såg att han försökte hålla tillbaka tårarna men ingen av oss lyckades med det och vi föll gråtande i varandras armar. Det kändes så enormt tomt här hemma och Yrans plats i soffan ekade tom. Elda verkar inte bry sig nämnvärt och det är skönt det. Det räcker med att vi är två här hemma som går och tycker att allt känns konstigt och fel. Igår kom jag på mig själv med att vara på väg att ta upp hennes matskål när jag skulle ge Elda mat och då var tårarna på väg igen... Det här kommer till att ta tid att smälta och jag tror att det kommer att bli jobbigt att träffa henne i framtiden. Fast det är definitivt bättre än alternativet. Nu ger vi henne en chans, som Marie-Louise sa när jag lämnade henne i deras bil i söndags. Usch, det var en av de värsta dagarna i mitt liv... Att tvingas gå därifrån och åka hem utan sin hund. Nej, nu får det vara nog med sådana tankar för en stund!
 |
| Elda är på G! |
Idag har jag varit ute och tränat lite lydnad med min andra collietjej, Elda. Det var verkligen uppfriskande och fick mig att bli på lite bättre humör faktiskt. Hon är så arbetsvillig den hunden alltså att det är en fröjd att träna med henne. Vi körde fjärrdirigering och fritt följ samt ställande under gång och läggande under gång. Det är inte lätt med fjärren alltså... Buggar i systemet har vi gott om. Ibland går det som en dans för att i andra lägen bara fallera helt. Då ser hon helt undrande ut och gör bara vad hon "tror" att jag vill, hm... Jag jobbar vidare med ordförståelsen och snabbheten i kombination med stadgan så hoppas vi på bättring.
KRAM,
C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar