Igår var jag tillbaka på förlossningen. Jag hade fått en tid med förlösande barnmorska för att gå igenom min förlossning eftersom jag har haft väldigt svårt att hantera denna kaotiska upplevelse. Så nu sitter jag här med flera papper fulla med en massa medicinska termer som beskriver mitt livs största dag... Tänk att det går att beskriva något så livsavgörande och mirakulöst så kliniskt. Helt otroligt egentligen!
Tidsbegreppen har varit helt förlorade för mig under detta dygn och jag har överhuvudtaget inte alls haft något klart begrepp om förloppet den sista timmen. Detta kan ju tyckas väldigt oväsentligt för dig som utomstående men för mig handlar det nog om kontroll, eller rättare sagt om avsaknaden av kontroll. Smärtan tog över helt och ingenting som jag hade föresatt mig att göra blev av. Nu i efterhand har jag börjat förstå att detta är väldigt vanligt när det är första gången. Det var bra att få prata igenom det hela med någon som var med, en gång till. Nu kanske jag kan släppa det som var jobbigt och gå vidare.
När jag gick förbi BB avdelningen så kändes det i hjärtat. En varm och sentimental känsla spred sig inom mig när jag tänkte på min och Alvins tid där. Vi hade det bra där. Inte bara för den röda knappens skull, som H (sambon) påpekade inte fanns hemma :). Min rumskompis var fantastiskt trevlig och vi kallade det för "Bootcamp amning" :). Barnmorskorna "jagade" på oss för att vi skulle amma våra små så tätt som möjligt efter det första dygnet. När en extra nitisk barnmorska kom in först en gång under natten för att se till att min rumskompis skulle amma och sedan, när vi precis hade lyckats komma till ro efter detta, en gång till för att kommendera amning för lille Alvin, då tänkte vi "What the hell is happening??". Efteråt garvade vi så att vi låg dubbla, det var faktiskt det vi gjorde mest av allt under dessa märkliga, livsomvälvande dagar. Tredagarsbluesen som skulle infinna sig skrattade vi bort tillsammans, konstigt nog. Vi var helt höga av hormoner och det tillsammans med att vi verkligen hade funnit varandra gjorde att skrattet tog över helt. Det var som att vara på läger med sina små babys, mysigt värre :)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar