Livets gång.

Igår hade vi dop för Alvin. Det var en vacker ceremoni med fantastisk sång av en av mina fina vänner. Alltihop flöt på väldigt bra och lilleman skötte sig exemplariskt. Till slut blev han så trött av att lyssna på prästen och alla psalmer så att han somnade :). Prästen talade om familjen och dess betydelse för det lilla barnet och det fick mig att börja fundera. Det är lätt att säga att man ska ställa upp för varandra men att verkligen göra det när det gäller är en helt annan sak. Det sägs att det är i perioder av svårigheter och prövningar som man förstår vem som verkligen är ens riktiga vänner. Jag undrar hur det är med familjen. För familjen väljer man ju inte, den föds man med eller får på köpet den dagen man träffar den rätte :). Det går inte att ta för givet att de människor som ingår i familjen faktiskt ska stötta dig när det behövs och glädjas med dig när det går bra i livet. Det är bara att hoppas att det blir så för Alvin, att vi runtomkring honom alltid är där för honom, i motgång såväl som i medgång. Jag tänker i alla fall alltid vara det. Jag trodde aldrig att man kunde älska en annan människa så högt. Det är en mäktig känsla. Kärleken till ett barn är något helt annat än det jag har upplevt tidigare. Den uppfyller mig helt och jag kan nästan bli rädd för styrkan i den. Det är en stark kraft, moderskärleken.

Nu till något annat. Elda har fått valpar :)! Jag saknar henne så himla mycket men jag vet att hon inte kunde få sina bebbar på ett bättre ställe än hos Bettan på kennel Springmist. Det blev 9 stycken valpar och alla är givetvis tingade. Det ska bli såå spännande att följa dem och jag längtar bara till den dag då det är dags för MH :). Hoppas nu bara att dem kommer till människor som förstår att ta väl hand om dem och gärna till folk som vill tävla så att de blir lite meriterade för det tycker jag att Bettan kan vara värd. Hon har fött upp så många fantastiska hundar genom åren och det är inte alltid som det syns på pappret, tyvärr...

Nu ska jag gå och försöka få lite sömn. Nätterna är fortfarande inte så bra när det gäller den biten. Nattningarna funkar däremot bra och det känns fantastiskt för då får vi lite egentid på kvällarna. Det är bara att hålla i när det gäller nätterna, var sak har sin tid.

Kram och godnatt!

/C